RIVSTART B1 B2 Hörförståelse.pdf

RivstaRt B1+B2

LäRaRhandLedning

Hörförståelsetexter

Kapitel 1

5 A

Jag brukar träna tre gånger i veckan. Om det regnar eller snöar tänker jag ofta. Usch, jag vill inte … Men sedan

när jag har tagit på mig träningskläder och löpskor känns det roligt. Jag brukar köra bil till spåret. När jag är

framme värmer jag upp. Sedan brukar jag köra 2 kilometer i lugnt takt. Sedan kör jag 500 meter jättesnabbt.

Sedan 2 kilometer långsamt igen. Det kallas intervallträning. Det är jättejobbigt men efektivt.

Jag började träna för att jag behövde stressa ner. Jag jobbar heltid och har tre barn så ibland behöver jag vara

ensam för mig själv. I skogen är det alltid tyst och lugnt. I början tränade jag utan något speciellt mål, men nu

har jag börjat fundera på Stockholm maraton. Det skulle vara häftigt att orka med 4 mil.

Min klubb heter Sjöbergs IF. Jag spelar i division 3. Vi tränar fyra gånger i veckan normalt, men mer förstås

innan viktiga matcher. Vi spelar matcher både hemma och borta. Jag spelar back. Förra veckan spelade vi mot

Lindfors IF. De gjorde mål i första halvlek. Sedan kvitterade vi i början på andra halvlek. Vi ville verkligen vinna.

Fem minuter innan matchslut gjorde vi mål igen. Vilken känsla! Sedan gällde det bara att ge järnet de sista

fem minuterna. När domaren blåste av låg vi alla i en hög på gräset och skrattade och jublade.

Jag började spela när jag var 5 år. Det var inte så många tjejer som spelade så vi ick spela med killarna.

När vi blev äldre bildade vi ett tjejlag med tjejer från andra ställen. En del säger att den här sporten inte passar

för tjejer. Det är skitsnack. Om några år kommer tjejerna vara lika bra som killarna.

Jag brukar träna 6 dagar i veckan. Jag har delat upp kroppen på olika dagar. På måndagar tränar jag ben,

på tisdagar mage, på onsdagar bröst, på torsdagar rygg och axlar och på fredagar biceps och triceps.

På lördagar kör jag kondition. Då springer jag eller cyklar. På söndagar vilar jag. Man måste vila en dag i veckan.

Annars får träningen ingen efekt. Jag tränar inte för att tävla utan för att må bättre och se snyggare ut.

Jag började för fem år sedan när jag började få mage. I början var det svårt att veta hur alla maskiner fungerade

men jag ick hjälp av en kompis. Han lärde mig mycket om teknik och också om hur man bör äta med proteiner

och kolhydrater och sådant som jag inte visste något om. Vi tränar fortfarande tillsammans. Det blir lättare att

hålla motivationen uppe när man är två.

HÖRFÖRSTÅELSETEXTER RIVSTART B 1+ B2

27-66684-9 (Lärarhandledningens beställningsnummer)

90402 Horforstaelse ORI. i ndd 1

09-03-06 13 . 02. 4 3

Kapitel 2

2 A

Benke: Ja, det är Benke.

Linus: Tja, Benke. Det är Linus här.

Benke: Linus! Men tjena! Hur länge sedan var det? Typ fem år eller?

Linus: Ja, nåt i den stilen. Hur är läget?

Benke: Jodå, det är int. Det är inte så mycket nytt här. Jag jobbar på som förut, skriver för ett resemagasin

och några andra tidningar. Det går ganska bra faktiskt. Du då, vad sysslar du med nuförtiden?

Linus: Jag vet inte om du har hört att jag har lyttat till Östersund. Jag ick ett bra jobb på Radio Jämtland.

Så Lena och jag lyttade hit för tre år sedan.

Benke: Nä, lägg av! Det visste jag inte. Hur är det att bo däruppe då?

Linus: Tja, i början var det ganska tuft, innan jag ick nya kompisar och så. Men nu trivs jag riktigt bra faktiskt.

Benke: Hur skafade du nya kompisar då?

Linus: Du kanske inte tror mig, men Lena och jag ick en liten tjej för två år sedan.

Benke: Va! Har du fått barn?

Linus: Ja, just det. Och när jag var föräldraledig gick jag med i en sån där pappagrupp, du vet.

Benke: Pappagrupp? Du skojar?!

Linus: Nej, det är sant. Det var faktiskt hur bra som helst. Det var lite halvtrist att bara vara hemma med lilltjejen

först. Men sedan började jag träfa de här andra grabbarna och deras barn och göra olika saker med dem.

Benke: Som vadå till exempel?

Linus: Tja, allt möjligt. Vi gick till parken tillsammans eller på babysim och ibland gick vi ut och ikade.

Sedan var vi ett gäng som började umgås, äta middagar hos varandra och så.

Benke: Där ser man.

Linus: Du då, har du någon kontakt med våra gamla kurskompisar från Universitetet?

Benke: Nja, sådär. Ibland träfas vi och tar en öl. Men det blir inte så ofta nuförtiden. Jag har börjat umgås

mer med Karinas kompisar.

Linus: Karina, vem är det?

Benke: Det är min sambo. Hon är fotograf på resemagasinet. Vi blev ihop för ungefär ett år sedan och lyttade

ihop nästan direkt.

Linus: Du, det låter som om vi borde ses snart och prata lite mer. Eller vad säger du?

Benke: Absolut! Karina och jag ska göra ett reportage från Åre i vinter. Vi kanske kunde titta förbi då?

Linus: Javisst. Det är bara och slå en signal!

Benke: Okej. Jag hör av mig om några veckor.

Linus: Gör det! Ha det bra så länge!

Benke: Du med. Kul att du ringde!

Kapitel 3

3 D

Ulf: Jag vet inte om jag är så rik egentligen, men jag har rätt okej med pengar. Jag har alltid varit intresserad av

pengar. När jag var liten sålde jag jultidningar, strumpor och salamikorvar och sådant till grannarna. På gymnasiet

startade jag och några kompisar en aktieklubb. Vi köpte och sålde aktier tillsammans och tjänade faktiskt lite

pengar. Men det var när jag började med datorer som pengarna kom. En kompis visade mig hur man gör en

hemsida. Jag startade en mötesplats på nätet för singlar. I början jobbade jag själv på nätterna, men ganska snart

var jag tvungen att anställa några personer. Och efter bara ett år blev företaget köpt av en stor amerikansk koncern.

Jag blev dollarmiljonär. Det var härligt, men samtidigt tappade jag lite fokus. Jag visste inte vad jag skulle göra.

Nu har jag öppnat ett hunddagis i stället.

Jenny: Jag trodde alltid att man kunde bli rik genom att jobba hårt och spara. Jag hade ett ganska kul jobb, men

ingen hög lön direkt. Varje månad sparade jag några tusen kronor på ett bankkonto. Men efter 10 år märkte jag

att det inte hade blivit så mycket pengar på kontot trots räntan. Jag tog ut alltihop och köpte lotter. Det blev

jättemånga lotter. Jag och min sambo satt en hel helg och skrapade lotter. När vi hade skrapat hälften av lotterna

HÖRFÖRSTÅELSETEXTER RIVSTART B 1+ B2

27-66684-9 (Lärarhandledningens beställningsnummer)

90402 Horforstaelse ORI. i ndd 2

09-03-06 13 . 02. 4 3

utan att det blev någon hög vinst började vi bli nervösa. Vi skrapade och skrapade men det var bara några vinster

på 25 spänn och så. När vi hade 10 lotter kvar, så bad jag faktiskt till Gud. Ni kanske tror att jag ljuger men den

sista lotten var en storvinst. Jag vann 2 miljoner. Så det stämmer inte att det är bra att spara på banken.

Kapitel 4

3 A

Jag har alltid älskat djur. När jag var i 10-årsåldern red jag och var i stallet så ofta jag kunde. Jag drömde jag om

att bli cowboy och min högsta dröm var att få en egen häst. Tänk att få ha en alldeles egen häst som var bara min!

En svart ponny ville jag ha. Jag försökte övertala mina föräldrar att skafa häst. Jag sa att jag kunde spara min

veckopeng och betala hästen själv. Mina föräldrar sa att det kostade alldeles för mycket och att det var för mycket

arbete med en häst. Det tog lång tid innan jag kunde acceptera det. Men så var det. Punkt slut.

Efter något år ick jag en ny idé. En hund ville jag ha, en jättestor hund, nästan som en liten häst. På den tiden

kunde jag inte gå förbi en hund utan att stanna och klappa den. Jag ville ha en alldeles egen hund som älskade

mig mer än någon annan. En hund som kunde trösta mig när jag var ledsen, som jag kunde leka med när jag var

glad och som skulle ligga vid mina fötter när jag såg på teve eller läste. På nätterna skulle den självklart sova i min

säng. När jag presenterade idén för mina föräldrar var det nej direkt. ”Vi kan inte ha hund. Vi reser ofta. Vem ska

ta hand om hunden då? Och vem ska gå ut med den lera gånger om dagen”. Ingen diskussion. Det hjälpte inte att

jag tjatade och tjatade.

Men en katt då? Det är lättare att ta hand om katter. Nu startade nästa övertalningskampanj. Den blev ganska

kort eftersom min pappa var rädd för katter.

Fåglar ville jag inte ha eftersom jag var rädd för dem. Jag tror att min fågelskräck började efter att ha sett

Hitchcock-ilmen Fåglarna.

Jag förstod att jag inte skulle få något djur och det gjorde mig riktigt ledsen. Jag skulle inte få växa upp med

en massa glada hundar, hästar och katter omkring mig som barnen i mina favoritilmer gjorde. Det var verkligen

deprimerande. Då ick mamma en idé. Hon förstod att jag längtade mycket efter djur så hon gick iväg till

djurafären och kom hem med akvarieiskar. Hon trodde att jag skulle bli glad igen om jag ick ett akvarium. Jag

blev inte alls glad. Fiskarna var så tråkiga! Man kunde inte klappa dem eller prata med dem. De bara simmade runt

i akvariet och stirrade på mig. Noll kontakt. Jag tyckte inte alls om dem. Ibland glömde jag att ge dem mat och

akvariet blev ganska smutsigt. Efter en tid tog mamma iskarna och spolade ner dem på toaletten. Så var det med

den saken.

Kapitel 5

3 A

Kille: Jag tycker att min tjej har lärt sig svenska riktigt bra nu. Men det är en del saker som hon inte riktigt har

förstått än.

Tjej: Jaså. Som vadå till exempel? heresa är ju jätteduktig på svenska. Hon pratar ju mer eller mindre lytande

nu.

Kille: Jo, men det inns som sagt vissa saker som jag tycker blir lite fel. Det här med mys till exempel. Hon säger att

allt är så himla mysigt i Sverige.

Tjej: Är det inte det då?

Kille: Jodå, men det blir lite för mycket ibland. Om vi är ute i skogen och plockar svamp till exempel går, hon hela

tiden och pratar om att det är så supermysigt. Det är trevligt och härligt och så och man får mycket frisk luft,

men jag skulle inte kalla en dag i skogen för mysig direkt. Men att komma hem och äta en god svamppaj och

dricka ett glas rödvin till, det är mysigt!

Tjej: Mmm.

Kille: Eller som när vi var i jällen och åkte skidor i julas. Då satt hon i liften upp och det enda hon sa var att det

var så jättemysigt att åka skidor. Jag tyckte inte att det var ett dugg mysigt att sitta i en iskall skidlift i

20 minusgrader och nästan frysa ihjäl på vägen ner. Visst, naturen är fantastisk, men mysigt att åka skidor?

Nja, det tycker inte jag. Däremot var det jättemysigt när vi kom hem till den varma stugan och satt i sofan

och drack vintoddy.

Tjej: Man kanske inte myser så mycket i Australien?

HÖRFÖRSTÅELSETEXTER RIVSTART B 1+ B2

27-66684-9 (Lärarhandledningens beställningsnummer)

90402 Horforstaelse ORI. i ndd 3

09-03-06 13 . 02. 4 3

Kille: Nej, det är nog så. Det kanske beror på klimatet. På nåt sätt tycker jag att mys hänger ihop med att det är

mörkt ute och att man sitter inne i värmen med levande ljus och bara har det skönt.

Tjej: Ja, absolut. Det är ju inget mysigt att simma ute i havet till exempel.

Kille: Nej, just det. Det är en annan grej. När vi seglade i somras sa heresa att det också var så mysigt. Hon sa det

liksom i fel situation, när vi var ute på båten och arbetade i blåsten. Jag tyckte inte alls att det var mysigt.

Men på kvällen, då hade vi riktigt mys, när vi låg stilla i en hamn och det regnade ute och vi låg inne i båten

och läste deckare och åt smågodis. Mmm, vad mysigt!

Kapitel 6

6 A

Daniel: Hur var dina föräldrar när du växte upp?

Mia: De höll alltid på med politik. När min syster och jag var små drog de med oss på en massa olika

demonstrationer. På den tiden förstod jag inte riktigt vad det handlade om, men alla verkade arga och

skrek och protesterade mot olika saker. Det var jättejobbigt! Och middagarna hemma då, jämt var det

prat om politik. Så himla tråkigt! Det kanske var därför jag inte ville syssla med politik när jag var yngre.

Jag var bara så trött på det!

Daniel: Tänk, för mig var det precis tvärtom. Mina föräldrar var helt ointresserade. Jag har aldrig hört dem

diskutera politik.

Mia: Inte?

Daniel: Näe, men jag var ofta irriterad och ville ändra på saker och ting. Som när jag gick i skolan till exempel.

Då tyckte jag att skolmaten var så äcklig. Alla klagade på maten, men ingen gjorde nåt åt det. Det var

faktiskt en lärare, vår historielärare, som sa att jag borde sluta snacka och börja göra nåt i stället.

Mia: Gjorde ni det då?

Daniel: Ja, jag startade en matgrupp som gick runt i klasserna och samlade ihop kritik och förslag på förbättringar.

Sedan hade vi möte med skolpersonalen och berättade om våra förslag.

Mia: Blev det nåt bättre då?

Daniel: Nja, ett tag. Men jag ick i alla fall se att det var möjligt att göra något för att förändra saker. Jag tyckte att

det var kul och efter ett tag gick jag med i ett politiskt ungdomsförbund.

Mia: Var inte det urtråkigt?

Daniel: Nej, faktiskt inte. Vi hade en massa möten och olika diskussionsgrupper. Ibland övade vi debatteknik med

äldre politiker. Men vi gjorde mycket annat kul tillsammans också. Jag menar, det var inte bara politik.

Vi gjorde resor, kryssningar till Finland till exempel, och hade jätteroliga fester tillsammans.

Mia: Jaha, såna där fester där alla dricker rödvin och sjunger politiska sånger? ( Sjunger en snutt: Upp till kamp

emot kvalen … )

Daniel: Nej, nej, nej, inte alls. Våra fester var väl som alla andras på den tiden.

Mia: Tänk hur det kan bli. Nu sitter jag, som hatade politik, i EU-parlamentet. Och jag älskar jobbet!

Daniel: Mmm. Och jag som trodde att jag skulle bli statsminister slutar nästa vecka. Nu får politiken klara sig

utan mig.

Mia: Jag kommer att sakna dig!

Daniel: Du får komma och hälsa på mig när du är hemma i Sverige. Vi kan gå ut och äta lunch tillsammans så

får du berätta det senaste från politikens värld.

Mia:

Gärna!

Kapitel 7

1 D

Hamid: Mitt smultronställe är en sjö långt inne i skogen. För att komma dit måste man gå långt , rakt in i skogen

på små stigar. Stigen går över hala klippor och genom tät skog. Ibland är det svårt att se stigen så man måste titta

noga. Det är lätt att gå vilse. Om det är blött i skogen är det svårt: man blir både smutsig och svettig innan man

är framme. Men sjön är värd allt besvär. När jag kommer fram glömmer jag vardagens bekymmer. Jag sätter mig

HÖRFÖRSTÅELSETEXTER RIVSTART B 1+ B2

27-66684-9 (Lärarhandledningens beställningsnummer)

90402 Horforstaelse ORI. i ndd 4

09-03-06 13 . 02. 4 4

på en udde i sjön och tar fram en termos med kafe och en macka. Jag sitter och tittar ut över sjöns blanka yta och

lyssnar på fåglarna som sjunger. Det kan gå lera timmar. Jag är helt ensam med mina tankar. Ibland kommer

en älg, en räv eller en hare. Fantastiskt va!?

Men, jag tänker inte berätta var sjön ligger. Det är min hemlighet!

Isak: Mitt smultronställe är min släkts sommarställe på Fårö. Dit åker jag och min familj varje sommar för att

bada, koppla av och njuta av den speciella atmosfären. När jag vill vara för mig själv och tänka brukar jag åka till

en strand som heter Langhammars. Där inns raukar, stenformationer som bara inns på Gotland. Det känns som

att vara på en annan planet helt och hållet. Solen, vinden havet och landskapet gör att man glömmer allt annat.

Man kan förstå att Ingmar Bergman hittade en bra plats här för att få inspiration och spela in ilmer.

Men ofta är jag ju inte själv utan med familjen. Vi spelar badminton på stranden och dricker kafe och äter

bullar som vi tagit med. På kvällen grillar vi ofta, gärna lamm från grannens gård, och spelar brännboll eller kubb.

Är det dåligt väder sitter vi inne och spelar kort eller något annat spel.

Lollo: Ett smultronställe? Det måste vara mitt favoritik i stan. Jag går dit minst en gång om dagen. Jag gillar bäst

att vara där på morgonen för då är det inte så mycket folk.

Jag läser tidningen och dricker deras jättegoda kafe. Ofta äter jag en macka till också. Jag gillar den lugna

atmosfären och den trevliga personalen. Jag känner alla som jobbar där och pratar med dem om både roliga och

tråkiga saker som händer i mitt liv. Jag får ofta bra råd i svåra situationer från dem. Men ibland sitter jag bara helt

tyst och samlar energi för dagen.

Om jag har tid så tittar jag ofta in också efter jobbet. Då tar jag en snabb espresso. Stämningen på efter-

middagen är helt annorlunda. Då är iket fullt med skolungdomar som sitter och pratar i mobilen och afärsmän

som diskuterar någon viktig afär. Men personalen har alltid tid för mig och vi snackar en liten stund.

Kapitel 8

7 Tidssnack

1 – Hej! Det var längesedan!

– Öhh … Jag är ledsen. Jag minns inte riktigt.

– Datakursen! På folkhögskolan utanför Västerås.

– Ja, just det. Nu kommer jag ihåg. Pelle! Hur är läget?

– Jo, det är bara bra. Själv då?

2 – Gud vilken ful tröja!

– Ja, den är helt ute.

– Ja, verkligen. Sådana hade man ju för typ tre år sedan.

– Ja, usch. Den här gillar jag.

– Ja, den är jätteinne nu.

3 – Jag skulle beställa en tid för återbesök. Jag ska laga en tand.

– Ja, vi har en tid redan i övermorgon.

– Nja, det funkar inte så bra. Och nästa vecka är jag bortrest.

– Jag får vi titta på nästnästa vecka. Kan du på torsdagsmorgonen?

– Jo, det passar bra. Vilken tid?

– 8.00.

– Perfekt.

4 – Jag har inte skickat in min deklaration än … Jag hatar att deklarera.

– Det har jag redan gjort. Min man är ju ekonom så han brukar hjälpa mig.

– Ja, det är typiskt att man ska behöva en ekonom i familjen för att deklarera.

– Fast så svårt är det väl inte? Du behöver väl bara kolla att allt stämmer och skriva under?

– Ja, fast jag måste deklarera vinst av aktieförsäljning också. Jag får sätta mig nu i helgen och göra det.

HÖRFÖRSTÅELSETEXTER RIVSTART B 1+ B2

27-66684-9 (Lärarhandledningens beställningsnummer)

90402 Horforstaelse ORI. i ndd 5

09-03-06 13 . 02. 4 4

Plik z chomika:

Inne pliki z tego folderu:

Inne foldery tego chomika: